And when I'm gone..
DATUM: 2014-02-08 | TID: 21:35:42 | KATEGORI:
MY SECRETS
.. just carry on, don't mourn the rejoice everytime you hear the sound of my voice. Just know I'm looking down on you smiling, and I didn't feel a thing so baby don't feel no pain - just smile back.
Har nyss skrivit på det vita arkivet. Har länge funderat på att göra det, för man vet egentligen inte riktigt när döden står bakom hörnet och väntar, man utsätter sig trots allt för faror varje dag. Men givetvis kan man inte gå omkring och vara rädd för att dö, trots dessa faror. Men att ha skrivit på det vita arkivet är en jävligt smart grej för att underlätta för sina anhöriga när det är dags att planera ens begravning. Och för mig känns det inte mer än rätt att ha det gjort när allting ser riskabelt ut just nu för mig.
Min trötthet som jag har skrivit om sen tidigare var inte bara en helt vanlig trötthet pga för lite sömn. Ganska långt ifrån faktiskt och det är inte konstigt alls att jag har varit så här pass trött. Mina blodproppar var inte heller någon slump, allt faller liksom på plats just nu och har ett samband. I och med det blir allt det här bra mycket mer allvarligare än jag någonsin hade kunnat tro. Jag har en operationstid om ganska exakt 13 dagar som egentligen inte skulle varit allt för allvarlig, men i mitt tillstånd kan det bli allvarligt. Egentligen skulle jag haft en operationstid om två dagar, på måndag, men för att minska riskerna för att det värsta ska hända blir det förflyttat. Blodproppsjävlarna ställer till det - igen. Givetvis är jag orolig för operationen, men inte alls så pass orolig som jag är inför dessa kommande 13 dagarna då jag måste ha min mobil med mig konstant hela tiden och vara beredd på att ringa 112 för att få en ambulans så snabbt som möjligt. Det här är sjukt och det här hade jag aldrig någonsin trott skulle drabba mig. Men jag försöker se allting från den ljusa sidan, förmodligen går allting som planerat! :} Men jag är så sjukt evigt tacksam för alla nära som står ut med mig, förstår och accepterar. Det är jobbigt för många av dom, det har jag märkt. Men tillsammans är vi starka, det vet ni.
Har nyss skrivit på det vita arkivet. Har länge funderat på att göra det, för man vet egentligen inte riktigt när döden står bakom hörnet och väntar, man utsätter sig trots allt för faror varje dag. Men givetvis kan man inte gå omkring och vara rädd för att dö, trots dessa faror. Men att ha skrivit på det vita arkivet är en jävligt smart grej för att underlätta för sina anhöriga när det är dags att planera ens begravning. Och för mig känns det inte mer än rätt att ha det gjort när allting ser riskabelt ut just nu för mig.
Min trötthet som jag har skrivit om sen tidigare var inte bara en helt vanlig trötthet pga för lite sömn. Ganska långt ifrån faktiskt och det är inte konstigt alls att jag har varit så här pass trött. Mina blodproppar var inte heller någon slump, allt faller liksom på plats just nu och har ett samband. I och med det blir allt det här bra mycket mer allvarligare än jag någonsin hade kunnat tro. Jag har en operationstid om ganska exakt 13 dagar som egentligen inte skulle varit allt för allvarlig, men i mitt tillstånd kan det bli allvarligt. Egentligen skulle jag haft en operationstid om två dagar, på måndag, men för att minska riskerna för att det värsta ska hända blir det förflyttat. Blodproppsjävlarna ställer till det - igen. Givetvis är jag orolig för operationen, men inte alls så pass orolig som jag är inför dessa kommande 13 dagarna då jag måste ha min mobil med mig konstant hela tiden och vara beredd på att ringa 112 för att få en ambulans så snabbt som möjligt. Det här är sjukt och det här hade jag aldrig någonsin trott skulle drabba mig. Men jag försöker se allting från den ljusa sidan, förmodligen går allting som planerat! :} Men jag är så sjukt evigt tacksam för alla nära som står ut med mig, förstår och accepterar. Det är jobbigt för många av dom, det har jag märkt. Men tillsammans är vi starka, det vet ni.
